Anoushka (av armeniskt ursprung) uppträder på The Culture Wheel i Zamalek, Kairo:

På väg hem sent på natten i forrgår var trafiken fortfarande ungefär som man skulle vänta sig på förmiddagen i Stockholm. Jag fick syn på en katt som virrade runt mitt på den trafikerade gatan med en plastpåse på huvudet. Precis som jag började gå ut i gatan för att rädda katten tvärstannade en bil så däcken gnisslade, en ung kille hoppade ut, sprang fram till katten och ryckte bort plastpåsen. Han hoppade tillbaka i bilen lika fort som han hoppat ut och med en vrålstart satte den iväg igen.

Kairo är en riktig kattstad. Folk älskar katter, och har tydligen alltid gjort det.
Under faraonisk tid var katter populära. I Memphis levde katter (och även vissa andra djur) som riktiga pashor, och vördades som representationer eller bilder av levande gudar. De döda katterna mumifierades – och mumifierade djur finns idag att beskåda på egyptiska museet.

I medeltidens Kairo var det vanligt att förmögenheter inrättades i ett slags fonder, eller stiftelser för välgörande ändamål, s. k. waqf, för att undvika stränga muslimska arvslagar. På detta vis kunde man se till att förmögenheten inte splittrades mellan en mängd arvtagare - en person kunde utses för att administrera en waqf och få lön för mödan. På 1200-talet inrättades en waqf som hade för ändamål att livnära hemlösa katter. Katterna fick sig ett mål mat om dagen ända till början av 1800-talet, när Muhammed Ali, som var den ottomanske regenten i Egypten, konfiskerade all egendom i Kairo som hållits i waqf och därigenom berövade katterna sitt dagliga mål mat.

Profeten Muhammed tyckte också mycket om katter (men däremot inte hundar). Enligt Sunnan klippte han en bit tyg ur sitt klädesplagg för att undvika att störa en katt som sov i hans knä. I dagens Kairo överlever många hemlösa och söta katter tack vare att folk ger dem mat av respekt gentemot Profeten.