Kairo på ryska

Det finns många institut och klubbar i Kairo – Goethe institutet och även ett tyskt egyptologiskt institut, British Council, flera brittiska klubbar, flera franska institut, ett holländskt institut (Dutch-Flemish Institute) som ger mycket intressanta föreläsningar i egyptologi, ett indiskt institut, ett polskt institut, två ryska institut, ett spanskt institut, en schweizisk klubb, ett japanskt institut, flera amerikanska akademiska institut, och säkert har jag glömt eller missat flera andra. Instituten anordnar föreläsningar, visar filmer, och organiserar olika typer av kurser och evenemang. Så kan man t ex gå en kurs i blomarrangemang på japanska institutet eller yoga på indiska institutet. Klubbarna ordnar träffar och tillställningar. En del av dessa klubbar och institut håller till i gamla vackra villor från kolonialtiden.

Häromdagen beslöt jag att ta en titt på det ryska kulturinstitutet. Det är inhyst i ett stort komplex med flera byggnader, en av vilka är en sådan där underbar gammal villa. I biblioteket skräller en teve med ett nyhetsprogram och Putin i rutan. En ensam man sitter kutryggig och glor på programmet. Vid receptionen ligger en tjock pärm med tidningar: Komsomolskaya PravDA! för ryssar bosatta i Egypten. Den stora salen är upplyst av lysrör som gör att man ser sjuk ut och runt väggarna står bokhyllor med dammiga volymer av Pushkin och Tolstoy. Här har man verkligen lyckats skapa en genuint rysk atmosfär, det är precis som att träda in i ett bibliotek i det fuktiga St Petersburg, fast man befinner sig mitt i Kairo.

I ett rum innanför skymtar jag två medelålders kvinnor som sitter och pratar ljudligt. Den äldre av dem sitter bakom ett belamrat skrivbord. Vid receptionen plockade jag på mig ett program och såg att institutet erbjuder en kurs i måleri och teckning, med lärare från Tbilisi i Georgien. Jag blir intresserad och går därför fram till kvinnorna och frågar om kursen. Javisst, det finns plats på kursen, men saken är den att läraren har försvunnit, stuckit utan vare sig förvarning eller förklaring. Jaha, säger jag undrande, vad konstigt. -Byvajet, blir svaret, sånt händer, och kvinnan rycker på axlarna. Men det ska komma en ny lärare snart, man vet bara inte när.

Jag visste inte att det bor så många ryssar här. Jag har hittills stiftat bekantskap med två. Häromdagen när jag tog hissen ned här i huset stannade den på 12e våningen och en man i 60-årsåldern klev in. Vi såg på varandra med något slags igenkännande - jag visste genast att han var ryss, och han frågade direkt om jag pratade ryska. Da, sade jag. Priiditye ko mnie v gosti! Kom och hälsa på mig! sade han, jag bor på tolfte våningen i lägenhet nummer 7. Det kändes som om jag plötsligt befann mig i Moskva – som precis som Kairo är en myllrande, spännande, intensiv och oerhört social storstad.

Häromdagen träffade jag en ryska i 30-årsåldern på en fest. Hon bor här i Kairo och arbetar som engelska lärare vid en förskola. Hon har bott i Egypten i 4 år, har själv lärt sig arabiska och konverterat till islam. är du gift här? frågar jag. Nej, inte än, säger hon undflyende, men islam känns rätt för mig. Islam har gett mig svar på alla mina frågor. Vi får vin att dricka. ”Jag har vodka i kylen till senare”, säger hon vänd emot mig. När jag ska hem följer hon med mig ut, men vi går först ned till hennes lägenhet (hon bor granne med värdinnan) så att hon kan ta på sig sin higab. Det visar sig att hon kommer från Tallinn. Ute på gatan berättar hon att det inte går att få jobb för ryssar i Estland. De hatar oss, säger hon. Hon blir upphetsad när hon pratar om det, hon låter förtvivlad, bitter och arg. Hon har stämt en firma som vägrade anställa henne när de fick reda på att hon har ryskt pass. Men vill du inte flytta till Ryssland då? frågar jag. Hon suckar. Det skulle hon gärna, men det är dyrt i Ryssland och hon har varken släkt eller vänner där. Vart ska hon ta vägen? Det är bättre för mig här, säger hon. Jag älskar Egypten, mitt hjärta är här, säger hon lidelsefullt. Jag avgudar Moskva, men Kairo, säger hon, är beroendeframkallande. Det är som en drog, jag kan inte få nog av den här staden - förstår du? Hon stirrar på mig och ögonen blir stora och mörka. En taxi dyker upp i mörkret. Vi byter telefonnummer och kysser varandra på kinden tre gånger som man gör i Ryssland. Stjasliva! Hon står och vinkar åt mig när bilen kör iväg, och i sin långa kjol och sin higab ser hon precis ut som en babushka i kjol och huckle på den ryska landsbygden.